Del I: Yttersta
Randen kommer bort
Natten då randen kom bort dog Mor Glim i sin stol vid fyrfönstret, och ingen i Yttersta satte de två sakerna i samband med varandra.
Det var inte konstigt. Mor Glim var mycket gammal. Hon hade skött fyren i sextio år, vilket inte var något svårt arbete, eftersom fyren i Yttersta inte hade lyst sedan hennes farfars tid. Det hon gjorde i stället var att sitta. Varje gryning satt hon på en flat sten nedanför fyren och såg ut över havet tills solen var uppe, och sedan gick hon in och kokade gröt. Folk ansåg att det var en harmlös vana hos en gammal människa. Barnen kastade inte sten på henne. Mer uppmärksamhet än så fick hon inte.
Hon dog i sömnen, med katten i knät.
Katten hette Ingen. Det ska sägas genast, eftersom det ställer till besvär längre fram. Någon hade en gång frågat Mor Glim vem hon bodde med där ute, och hon hade svarat ingen, och katten hade lyft på huvudet.
På morgonen gick fiskaren Hake ner till bryggan, som han hade gjort i fyrtio år, och spottade i vattnet, som han hade gjort i fyrtio år, och såg ut över havet för att bedöma vädret.
Sedan blev han stående. Det var något som fattades. Det tog honom en god stund att komma på vad, ungefär som det tar en stund att upptäcka att någon har burit ut en byrå ur ett rum.
Det fanns inget streck.